Checkade snabbt in på camping i lördags. Hoppade in i duschen och bestämde mig för att ha smink (säkert en månad sen senast för den som undrar). Ut på cocktails och middag!
Tog sovmorgon på söndag och strosade i botaniska trädgården, beställde en cappuccino (har inte gjort det sen jag var 18 år för den som undrar).
Idag har vi besökt vingårdar. Först Black Estate, som jag ej kände till sen tidigare och sen Pegasus Bay där vi stannade i över 3 timmar och provade fermenteringar och färdigt vin. Hittade fransk paté i deras mini-deli och bröd som blev middag tillsammans med det som var kvar i flaskorna från osläppta viner. När vi bodde i Frankrike var vår favorit apero pâté de campagne (lantpaté) som vi åt flera gånger i veckan med färsk baguette som kostade 1.20 euro och la cornichonger på till vin från Loire. Vi slet den här burken från hyllan utan att kolla på priset och Martin skrek precis ”DUDE YOU SAVED MY TRIP!” (Ska skriva kärleksbrev dvs kärleksmejl till tillverkaren Mike)
Semester igen. Skörden är slut och med den även våra anställningar hos Nautilus Estate i Marlbourough. Och vi har packat ihop vår lilla campervan och gett oss av på upptäcksfärd av Nya Zeelands sydö.
Shackshocka på stranden.
Morgondopp i havspool, Moutoeka. Able Tasman National park
Högt tempo och festlig stämning. I Marlborough finns det väldigt stora vinerier (har fortfarande svårt att greppa hur många ton druvor de skördar varje år) och på de största kanske man bara jobbar med ett moment under hela skörden har vi fått berättat för oss. Det kan till exempel vara att man tar emot druvor som kommer på lastbilar och ser till att dom hamnar i pressen. Jobbar man på ett mindre vineri som vi gjorde som räknas att vara litet-medium (HÄR! Typ 4 gånger så stort som medium företag vi jobbat för i Frankrike) så får man ett mycket mer varierat jobb. Och vi fick prova/jobba med alla olika moment.
Att jobba i vineri handlar mycket om att städa. Att jobba i stort vineri handlar också mycket om att flytta runt juice/vin. Att jobba skörd innebär att man ofta är med på hela eller en del av fermenteringen. Att ta prover på den fermenterande juicen varje dag och smaka den.
Man tvättar fat, fyller fat, tömmer fat, trampar röda druvor i fermenteringskärl. Man gräver ut och pressar den röda juicen efter några dagar. Kanske fyller direkt i fat. Man tillsätter jäst i kärl, man kyler ner och värmer upp tankar. Avstannar fermenteringar. Och handsorterar handplockad frukt som man fyller i pressar.
Man jobbar 12 timmars dagar 7 dagar i veckan när man ska ta emot som mest druvor. På det här vineriet jobbade vi dygnet runt i ca 2 veckor. Dvs ett dagslag och ett nattlag. Man äter mycket kakor, får lunchlåda och provar lite vin när dagen är slut, eller tar en öl innan man åker hem, duschar, äter, sover. På tisdagar går man på pub-quiz om man inte slutar för sent och på onsdagar dricker man Guinness för 7 NZ dollar på Speights alehouse. När 2 hårda men roliga veckor är slut, är dagarna kortare igen och man kanske turas om att ha lite lediga dagar och sen även lediga helger. På söndagar går man på farmers market i Blenheim och köper bröd och grönsaker. En kaffe i solen. Kanske hikear upp för en kulle några timmar eller så tvingar man med sina manliga kollegor på pilates och dricker öl och spelar biljard efter. Grillmiddagar med vin och för många low carb lager, spel och musik från allas olika hemländer.
Sen är två månader plötsligt slut och man har skaffat en drös nya vänner, lärt sig mycket och är lite trött.
Positiva saker jag tar med mig från att jobba på vineri i NZ är att det är skönt att jobba för ett stort företag med pengar i ryggen. Dels får man skor och annat man kan tänkas behöva under ens jobbperiod. Nu hade vi en extremt bra huvudvinmakare/chef här och vinmakare + assisterande vinmakare som vi kom väldigt bra överens med som litade på att man gör det man ska, men också låter en göra moment man kan göra fel. Till exempel om man ska flytta vin till en tank från en annan, kanske ska juicen separeras från fällning (racking) så måste man se till att det kommer till rätt plats och också att det kommer in i tanken och inte rinner ut på golvet (något som händer, pga mänsklig faktor).
Det jag skulle komma till är egentligen mest det att stora företag har ofta möjlighet att lära upp en ordentligt, det finns tid för frågor, raster, säkerheten är prioriterad (får Frankrike att kännas som vilda västern). Säkerheten är viktig eftersom jäsande tankar producerar koldioxid som snabbt får en att tuppa av/dö om man ej hanterar det på rätt sätt, städningen sker ofta med starka kemikalier som kan fräta upp huden/ göra en blind osv och pressar dör folk i varje år. 🙂
Det är också intressant att se mer utav hur man jobbar med druvor/juicen efter vilket vin man vill göra, billigt/dyre (Alla druvor är från samma område men såklart olika vingårdar med olika förutsättningar, terroir, olika druvor, kloner av olika druvor) för att både göra viner till ett billigare enklare segment och seriösa viner som kan lagras och är mer intressanta och komplexa.
Man behöver inte ha sin bakgrund inom vin för att landa ett sånt här jobb, även om många har det. Skörden är en period där vinerier behöver extra händer runt om i världen. Så om man är sugen är det bara att köra! Ta tjänstledigt och testa.
Idag besökte vi Dog Point som är känt som Marlboroughs största och äldsta ekologiska vineri.
Deras ”instegs” Sauvignon blanc får en inte alls att tänka på Marlborough SB utan tar en snarare till Sancerre. Frisk, citrusig, men elegant och balanserat i munnen. Inte alls TJABA LÄGET som många viner härifrån är. Alla viner är för övrigt spontanjästa.
Section 94 är deras enda vingårdsspecifika vin, med druvor från ett område nära vineriet, vinet fermenteras och lagras på fat i 18 månader. Lagras sedan en viss tid på flaska innan det släpps till försäljning, behövligt för nu skiner det. Älskar stilen, rikt men samtidigt så friskt med textur från lagring i gamla ekfat.
Chardonnayn är ganska typisk för området men elegant skulle jag säga, faten som används är till största del gamla, alla franska, men här kör de också liten andel nya (10%). Märklig grandoft inte i negativ bemärkelse . Aja – Fylligt, stannade länge munnen, diggade.
Deras Pinot Noir var också en seriösare stil för Marlborough med fyllighet och längd, lite kryddigt och röda och mörka bär i en brottningsmatch. Typ 30% wholebunch, cirkus 30% nya fat. Alla fyra viner går att få tag på i Sverige. Prisvärda och går att lagra.
Dog Point tar endast emot besökare som har avtalad tid. All info finns på deras hemsida. Värt ett besök om du är här!
När vi gick nerför gatan mot Franks Oyster bar mötte vi en skylt som det stod ”Margaritha night, 10 dollars ” som självklart fångade mitt intresse, vände mig mot fönstret och tyckte det såg trevligt ut men var påväg vidare tills jag fattade att det var hit vi skulle. Fick plats i köksbaren, där man såg kockarna jobba och råkade vara alldeles för snabb med att säga ”såna där margaritas kan vi ta och börja med!”
Konceptet fördrink funkar ju ej på alla krogar och att få ostron till en margarita är ej min favorit.
Vi beställde iallafall ostron, fläskkroketter, en tomat och persikasallad, helstekt sjötunga med massa smör och kapris och trippelfriterad potatis. En ingefärskaka till efterrätt och drack lokal Sauvignon blanc och chardonnay till. Allt som allt var ostronen och fisken kvällens stjärnor och gillar känslan och utseendet i lokalen. Inredningsstilen här är ibland så där amerikanskt/brittiskt stort, klumpigt konstig och se billig ut men denna restaurang är snygg, maten gick fort, vinet var gott och bra service. Nästa gång beställer vi vin före mat.
Allt som allt landade notan på ca 200NZ dollar, vilket idag är ca 1100 svenska kronor. Vilket jag skulle säga är rel. prisvärt i området .
+ Känns lite europeiskt och bekant om du har hemlängtan.
Råvarorna. Gick igång på menyn.
Lokala viner från bra producenter, bland annat från Nautilus (där vi jobbar).
– saknar lite känsla, det där som vissa ställen bara har och man vill sitta kvar hur länge som helst. Beställde vin på glas och allt hälldes upp i baren och bara glasen kom ut (vanligt här) tycker det är tråkigt att ej få se flaskorna på det jag dricker + att det kan vara kul att få höra nånting om vinet, producenten, årgången osv.
Ingen musik (ibland är det najs utan musik men här tänkte jag att jag saknade det lite).
Den 10 februari började vi vår resa till Nya Zealand från Stockholm. Den var verkligen inte direkt, vi åkte Stockholm-Amsterdam, Amsterdam- Genève, Genève- Paris, Paris- Bangkok. Stannade fem dagar i Bangkok för att tina våra frusna kroppar och bli av med all vintertorrhet. Sen fortsatte vi till Nya Zealand och Marlborough.
Och nu är vi framme. Vi bor i en liten stuga som tillhör företaget vi jobbar för och har haft några dagar ledigt före första arbetspasset som var idag. Vi har hikeat, druckit öl, jag har också medvetet stannat hemma för att få kolla netflix, läsa, springa, laga mat dvs mina favoritsaker.
Så vad gör vi här? Vi flyttade hit för att vi fick ett jobb på Nautilus Estate, i vineriet, cellar hand heter det in english. Vi är anställda över skörden så ca 6 veckor kommer vi bo och jobba här. Efter det är tanken att resa runt och jobba längst vägen.
Vi hade tre månader tillbaka i Stockholm efter att ha kommit hem från Frankrike (där vi bodde och jobbade på vingård i ca 6 månader) i slutet av oktober för att rocka krog och försöka tjäna ihop så mycket pengar som möjligt.
Stockholm är nu avvecklat, lägenheten är uppsagd och alla ägodelar ligger till en början prydligt, senare rörigt nerpackade i flyttlådor magasinerade någonstans i en av förortens industriområden.
Ryggsäcken är med.
HEJ NZ! show me all your best moves.
Dagens SAV provning efter jobbet. Det här är vyn som omger oss.Boom Town är vår granne, tror vi kan bli vänner! Whites bayWhites bayHemgång från puben.
Där bor vi!
Hike på Mount Robert. Picton Ny zealänska musslor!
Wine whines 